Årskrönikan 2020

I vanliga fall brukar jag se denna årskrönika som en möjlighet att kunna se tillbaka på året som gått med en positiv inställning; lyfta de positiva inslagen och se ljust på framtiden. Detta år är det dock inte möjligt att författa en krönika som är positiv rakt igenom. Inte med bakgrund av den respekt jag har för alla de personer och företag som blivit påverkade av denna pandemi. Heller inte med tanke på det slit som vårdpersonalen genomgår dagligen, och alla de som i ensamhetens tysta, dunkla vrån måste ta sig igenom dagarna.

Jag minns tillbaka på vad jag skrev i Årskrönikan 2019:

”Med det sagt lämnar vi 2019 bakom oss och riktar blickarna mot nästa decennium. Ingen av oss vet vad som komma skall, men det är ju även det som är så otroligt kul!”.

Jag, som så många andra, hade aldrig i mina livligaste fantasier kunnat tänka mig att decenniet skulle rivstarta med en av de största kriserna i modern tid.

Jag är medveten om att det finns en vedertagen trötthet gällande Covid-19 och att det känns som att det inte pratas om någonting annat. Jag är precis lika trött som alla andra, men eftersom 2020 är ett år som kommer att gå till historien just på grund av denna tragedi, så vill jag ge min syn på pandemin och hur den påverkat oss.

Det första jag vill ta upp är hur jag personligen upplevt att den svenska Coronastrategin har varit. Strategin som förmodligen är den som blivit mest kritiserad av samtliga EU-länder, just på grund av dess öppenhet och dess uppbyggnad på restriktioner snarare än förbud; alltså ett väldigt svenskt sätt att tackla situationen på. Det har vuxit sig starkt hos oss svenskar, att vi i Sverige följer våra satta rekommendationer och restriktioner från Folkhälsomyndigheten, som om det vore lag. Om ni inte vid det här laget varit medvetna om orsaken till detta, är för att vi i Sverige har en grundlag som kallas regeringsformen, vilket betyder att vi inte kan utfärda bl.a. utegångsförbud utan att det stöds av en lag. Innan pandemin hade vi inga lagar av den här karaktären i kraft.
De rekommendationer och restriktioner som införts har av många betraktats vara för knappa för att minska smittspridningen, vilket å ena sidan stämmer mycket väl. Vi har ett extremt högt dödsantal i Sverige, och dessa lättare restriktioner har belastat vår vårdpersonal och utsatt den för extremt orimliga arbetsförhållanden. Å andra sidan är det även viktigt att poängtera att den svenska strategin möjliggjort för mindre bolag, speciellt bolag av den karaktär som vi är, att kunna utföra sina uppdrag och fortsätta med sin verksamhet. Detta har i sin tur resulterat i att den svenska ekonomin går väldigt bra, i jämförelse med andra länder.

En väldigt simplifierad slutsats avseende den svenska strategin kan således vara att den assisterat till att de ekonomiska konsekvenserna i längden inte blir så allvarliga, i jämförelse med de länder som i stället tillämpat en total lock-down-strategi.

Den andra veckan i mars minns jag dock som igår. Det var då näst intill samtliga företag gick upp i stabsläge i och med att Folkhälsomyndigheten gick ut med sina rekommendationer. Nyhetsnotiserna gick varma med bekräftade Covid-fall i samtliga städer, rykten florerade på sociala medier och saker gick bokstavligen talat från noll till hundra inom loppet av några dagar. Jag befann mig under den här veckan i Skåne, där fastigheter i Malmö, Helsingborg, Lund och Kristianstad skulle besiktas.

Ställen som vanligtvis var som myrstackar, var numera helt öde.  

Gator och torg ekade tomma. Allting kändes som en halvdålig apokalyptisk film.

En sak som jag verkligen tyckte var förargligt var personers förmåga att köpa på sig förnödenheter, som att det på riktigt var krig. Den främst ögonöppnande varan som försvann från hyllan var toalettpapper. Enbart denna sak visade hur egocentriska vi har blivit i dagens samhälle, vilket leder mig till nästa del.

Jag tror att denna kris kommer stärka människosläktet, speciellt den ”yngre” populationen som aldrig någonsin i sina liv upplevt en kris. Vi kommer att börja uppskatta de små sakerna i det civila livet, som vi tidigare sett som självklarheter. Saker som att gå på konserter, träffa sina kamrater på dansgolv, gå på fotbollsmatcher och kunna resa vart vi vill.

Låt mig även skänka en hyllning till alla er som fortsätter att följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer för våra äldre, för vårdpersonalen och för mänskligheten överlag.

Från uppstartsfas till expansionsfas

Nåväl, nu blir det lite Tribaufokus. Till att börja med är vi oerhört tacksamma att vi ens existerar idag och att vi kunnat ta oss igenom detta år. Vi har lyckats säkerställa en stadig beläggning av våra anställda, vilket även ger en viss indikation att de tjänster vi tillhandahåller är av den betydande karaktär som i första hand inte skalas av, trots en pandemi.

Vi vet dock inte vad som komma skall eller vilka effekter som detta år kommer att ge på den framtida fastighetsbranschen överlag, men jag förutspår en nedgång av driftnetton till följd av fler vakanta kommersiella ytor. Det kan bli en ny era, där företag kommer använda sig av digitala arbetsplatser, som i sin tur ställer större krav på fastighetsbolaget att finna nya lösningar för att få ytorna uthyrda.

Om något, så har denna pandemi sparkat igång en ny digital era, där möten online tillämpas i en större utsträckning och allt fler digitala lösningar tillhandahålls. Denna nya era ställer i sin tur ett högre krav på oss konsulter, då tåget för digitaliseringen håller på att lämna plattformen och det gäller att vi hoppar på det.

Tribau har under året kunnat genomföra näst intill samtliga av våra uppdrag, med undantag för nio besiktningar som ställts in på grund av hyresgästens egna förhöjda restriktioner till följd av pandemin. Vi har i detta nu tagit oss från två resurser till fem resurser och den vedertagna känslan är att vi har lämnat uppstartsfasen och ger oss in i en expansionsfas.

Vad betyder då en expansionsfas för vår del? Låt oss leka med tanken att våra kommande fokusområden är som embryon, och att vi i detta skede besitter ett flertal sådana. Dessa embryon kommer med en ursprunglig plan, innefattandes risk- och marknadsanalyser, strategier och lösningsförslag. Vi må i detta nu redan ha en stadig beläggning av de tjänster som vi tillhandahåller, men för att vi ska vara kompatibla över en längre period även i framtiden, krävs det att dessa embryon övervakas, omhändertas och göds med näring. Detta för att de ska kunna växa sig starkare, och så småningom födas och bli till egna individer. Allt arbete med dessa små embryon sker i det tysta och vid sidan av den tid som läggs ned på att genomföra våra uppdrag, vilket således möjliggör en expansion.

Jag vill passa på att tacka er alla vänner, familjemedlemmar, medarbetare, kunder, personer som vi kommit i kontakt med under det gångna året. Nu lämnar vi detta år som vi kallar för 2020 bakom oss och riktar blickarna framåt mot ljusare tider. Håll ut där ute i stugorna, för vi kommer att ta oss igenom det här med all säkerhet.

”Vi har en lång väg att vandra och ett väderstreck att förhålla oss till. Kompassen visar rätt riktning till 75% och vädret det senaste året har varit väldigt otacksamt. Moralen i gruppen är god och manskapet framför mig är det viktigaste jag har. När en faller, hjälper de andra den fallna på fötter.    
Vi har ännu en lång väg att vandra, men steg för steg tar vi oss närmre slutdestinationen.” 

Vid pennan, Axel Ekberg
Verksamhetsansvarig